Where the wild things are

The Bull

Spike Jonze insisterade in i det sista på att hans filmatisering om "vildingarna", baserat på
Maurice Sendak's klassiska saga "where the wild things are" lämpade sig för barn. Hans motivering var att han som barn minsann fick se på filmer och tv program som långt värre överskred den "parental guidance"-nivå som sållar olämplig film för unga amerikanska barn. Teorier om sagans handling förefaller i hög grad vara tolkningar om barns sätt att leka och dito resonera underfundigt med alltifrån det viktiga hänsynstagandet och det innovativa, förutsättningslösa fantiserandet.

 Spike Jonze´s tolkning ger oss en kanal; en extremt tolkad värld illustrerad med storslagna (och förmodligen väldigt dyra) effekter - allt för att få sagan att landa någonstans mellan dröm och verklighet. Att ett barn skulle förstå filmens handling är tveksamt. Paradoxen ligger i det dystopiska, karga landskapet där sagan utspelar sig i, som såväl i de tveksamt "gulliga" vildingarna. En vuxen parallell drar mer åt ett övergivet landskap, där en grupp vilsna djur uppehåller sig för att finna mening och en andlig ledare - explicita inslag som knappast vinkar åt en infantil skara i publiken - trots att Jim Henson creature shop skapat de lurviga karaktärerna.